Jag har i många år närt en dröm att bygga om en manskapssadel till något modernare och trevligare. De flesta i min generation minns manskapssadeln från ridskolorna och hyser någon hatkärlek till dem. Jag har genom åren samlat på mig flera stycken men inte haft mod att skära i de gamla sadlarna. När jag till slut fick en sadel som gått sönder vid en ridolycka, fick jag äntligen mod att sätta igång. Alternativet hade ju varit att slänga sadeln. Min plan är att göra om den till en sadel med läderbom och djup sits

De flesta manskapssadlar vi ser är av en modell som heter m/1903, vilket betyder att beslut om den (generalorder) togs 1903. Det är den sista modellen av manskapssadlar i Sverige. En tidigare modell heter m/1900 och ser i stort sett likadan ut, men har inte säkerhetshållare till stigbyglarna.

Namnet manskap anger att det var den vanliga soldaten som förväntades rida i sadeln. Officerarnas sadel hette m/1899 och var betydligt smäckrare med stoppade bossor; inte de filtbossor vi känner från manskapsadeln. Syftet med sadeln är dels att man skall kunna färdas i den och dels att man skulle få med sig mycket packning. Därför finns det många krokar på sadeln på vilka olika typer av sadelväskor skall hängas. Även skulle man kunna få med sig sin sabel, och för den finns det en speciell krok på vänstersidan.

Under sadeln, som vojlock, hade man sin stora stora hästfilt av ylle. den veks 6-dubbel enligt ett speciellt system och användes alltså som vojlock. Vid längre raster, när sadeln togs av, vek man ut filten och lade den på hästen. Eftersom denna "vojlock" var så tjock är det mycket brett mellan bossorna på manskapssadel, så att den tjocka vojlocken kunde lyftas upp ordentligt.

Sadel m/1903 är även till för att kunna användas som sele. Man red ju på hästarna som drog kanonerna. En kanon drogs oftast av 6 hästar, med ryttare på vänsterhästarna. Det betydde att varje ryttare hade hand om två hästar och att hans sadel även skulle kunna passas ihop med den sele som hästen samtidigt drog med. Spännena som finns på bladen bakom bakvalvet är till för att fäste bakselen i.
 

På bakvalvet på sadeln kan man läsa ut en del rolig information. På denna står det högst upp till vänster 1B vilket betyder attd en passa en häst med normal bredd (1) och låg manke (B). sadlarna finns också som 2, vilket är för grova hästar typ nordsvensk, och även med beteckning A för hög manke och C för låg rygg, dvs svankryggiga hästar. mina gamle Kalle hade behövt en 1AC, men klarade sig med 1A. Om någon av er har en sadel som heter 2, är jag mycket intresserad av att köpa, oberoende av skick!

Vidare kan vi nere till vänster läsa sadeln tillverkningsnummer, 5436. Ett sådant nummer kan man finna på alla delar på sadeln. Är numret samma på alla delar är sadeln alltså i orginalutförande! Gick sadeln sönder, ersattes den med nya delar som då har andra nummer. Uppe till höger, under kronan, kan man läsa 07, vilket är sadeln tillverkningsår! Denna sadel fyller alltså 100 år i år!
 

Sisten är mycket enkel att plocka av. Det skulle man kunna göra om sadeln skulle användas som enbart packsadel, eller vid simning med häst. Då förvarade man sitsen torrt medan hästen simmade. Även skulle den plockas av vid sadelvård. Detta är mycket enkelt. Man drar ur slejfarna framtill ur sina metallhöljor, lyfter upp framvalvet och kränger bakvalvet över kroken för sabeln. Sitsen till denna sadel är skadad i sömmen till höger på bakvalvet, troligen vid olyckan, varför jag förmodligen kommer att byta ut den. Med sitsen bortagen syns "råhudsplankan", som gör att sadeln blir så hård så hård. Oftast har denna även genom åren förlorat formen och blivit spetsig som en getrygg. Då blir sadeln än obekvämare.
 

Genom åren har jag på många sadlar tagit bort råhuden. Man klipper av sentrådarna och skruvar enkelt loss råhuden. Därefter kan man fästa kåpan med en skruv i bakkanten och sätta på sitsen igen. man har då fått en betydligt mjukare sadel som man kan rida länge i. Är man lite händig sätter man fast lite bilbälte där råhuden satt, så får man en sadel som verkligen håller och som är hyfsat bekväm. Med sits och råhud bortplockade kan man se vilket djup fin sits som döljer sig i bommen, Den kan man nog göra något roligt av.

Kvar är nu att plocka bort kåporna. De sitter fast med ett spänne på framvalvet, som även håller bossorna på plats, och med en slejf över en metallögla. Med dessa loss kan man rätt enkelt få loss kåpan. Man får pilla lite för att få den förbi stigläderkrampan.

Eftersom bossorna saknades på denna sadel, är den nu så isärplockad den kan bli.

Nu återstår bara träbommen. Man kan se hur bommen är skadad vid höger sadeldjordsfäste. Det är därför jag bestämt att kassera och bygga om sadeln. På vänster sida är fästet intakt.

Det som hittills blivit gjort, tog ungefär 20 minuter inklusive fotografering. Nu återstår de mer spännande bitarna. Nu skall jag försöka att skära bort de längsgående delarna av bommen. Sedan skall jag göra kopior i läder på dessa för att därefter försöka att sätta ihop alltsammans. Jag skall också sätta på den ett par bossor, som jag skall modifiera så att sadeln får en smäckrare anliggningsyta. I ett senare skede skall jag göra ny sits och nya kåpor, så att sadeln får ett mer "barockt" utseende.
 

Nästa steg blev att med vinkelslip, hammare, såg och fula ord försöka att få loss de längsgående delarna av bommen. Med dessa borta märktes det att sadeln var i sämre skick än jag först hade trott; trät i valven var sprucket. Trät i bommen är insvept i något gråmålat tyg, så jag märkte inte de lösa bitarna så länge bommen satt ihop. Tyget sprack dock i samband med att jag plockade isär sadeln, och mitt bändande fick delarna att trilla ut. Förmodligen har mycket av detta hänt i samband med olyckan, medan en del får betraktas som normalt ålders-slitage. Emellertid tror jag inte att skadan är värre än att jag kan limma ihop bitarna. Det viktigaste är att järnen var friska.

En annan upptäckt var att stigläderkramporna var fästade i trät, och inte i järnet i framvalvet som jag trodde. Kramporna satt på de delar som jag skall kassera. Jag är inte säker på att jag vill fästa dessa endast i den nya läderbommen, varför jag får fundera ut en lösning på detta.

Här ligger de delar som nu skall få ny bom: Framvalv, bakvalv, sits, kåpor, stigläderkrampor, söljor och diverse träbitar som skall limmas fast på framvalvet. Nästa steg blir nu att limma ihop de trasiga delarna, varefter jag i sadelmakeriet skall försöka tillverka nya delar
 
Som två stora grillvantar ser de nya läderbomdelarna ut. "Tummen" och hela insidan är den del som jag har lagt till på den ursprungliga formen. Till vänster ser ni original-bommen. "Fingrarna" är den del som sticker ut bakom sadeln och alltså skall träs under bakvalvet, mellan dess järn. Jag har gjort bommen av 5mm tjockt läder, som jag limmat ihop till dubbla tjpckleken och sedan försett med en kantsöm runtom.
Här är bommen provisoriskt hopsatt. De läderdelar som sticker ut framför framvalvet skall jag skära av när väl allt är hopsatt. Som ni kan se har jag fått ett sittvänligt avstånd mellan "läderplankorna" i bommen.
Här ser ni bossorna före och efter modifiering. Bossorna är i orginal en tum tjock filt. Dessa gamla bossor har krympt till kanske halva sin tjocklek. De tjocka bossorna är en av de saker som gör att manskapssadlar känns så breda att sitta i, och jag har därför klippt ner dem till en smalare form. Fortfarande är de bredare än bossorna i en "vanlig" sadel, men jag vågar inte ta bort mer förrän jag har provat sadeln. Nya bossor kostar över tusen kronor paret, om de alls finns att köpa. Jag har fyllt på med filt på insidan, som motsvarar den breddning av bommen jag har gjort. Som ni ser har jag provat två olika sömmar.

Nästa steg blir att skruva ihop sadeln igen. Vidare skall jag fundera på hur jag skall fästa sadelgjorden.

Så har jag då gjort fel till slut. När jag väl skruvat ihop bommen visade det sig att jag gjort den cirka två centimeter för kort och att framvalvet hamnar i lite fel vinkel. Emellertid behöver detta inte vara negativt eftersom ortspetsarna hamnade i en än bättre vinkel, det vill säga mer bakåtlutade, och alla vet vi ju att sitsen är rätt rejält tilltagen på manskapssadlarna. Att den blir lite mindre har säkerligen ingen betydelse ur sitsens ridbarhet, men tyvärr så passar ju inte de ursprungliga delarna längre.
Emellertid ser jag detta som ett världsligt problem då tanken ju ändå från början har varit att bygga en ny överdel till sadeln också. Jag vet just nu inte om jag skall göra ny bom i rätt längd eller om jag skall acceptera att det blev som det blev. Om jag väljer den sista lösningen får jag korta av bossorna, det är allt som behövs. I vilket fall skall jag provrida den, med de för stora delarna. Mest är det sitsen som inte vill sitta riktigt som den skall.

Sadelgjordsstropparna har jag satt fast i bilbälten. De får ligga löst över sadeln och kommer att göra sitt jobb likaväl. Den konstruktionen har jag på fler sadlar jag har gjort.

I morgon får Diamanten bära sadeln en stund, förhoppningsvis med mig i.